Historik - Villastadens IF - Fotboll - IdrottOnline Klubb
Hoppa till sidans innehåll

Historik


 

 

  

                                                  

 

Villastadens IF - Från start till nutid

 

Villastadens Idrottsförening bildades officiellt 27 september 1928 då det första

konstituerande styrelsemötet hölls hemma hos Ingvald Rosenblad på Eldaregatan

i Villastaden. Verksamhet hade då bedrivits i mindre skala under 1927/28 under namnet

Järnvägshusets IF och vissa källor vill göra gällande att den nystartade föreningen redan

vid starten var 20 år gammal då föreningar inom stadsdelen Villastaden funnits från och

till sedan 1908.

 

Föreningens första styrelse fick följande sammansättning: ordf Ingvald Rosenblad,vice

ordf Gustav Runström, sekr Bengt Welin och vice sekr Nils Welin. Ett 20-tal medlemmar anslöt

sig från starten och efter en kort tid fick föreningen också i B.A. Welin sin förste kassör.

Under det första verksamhetsåret utökades styrelsen med Ragnar Rydén, H. Lövgren och Eliasson.

 Föreningen döptes till VIF Örnen. I januari 1929 ansöktes hos Riksidrotts- och Svenska Fotbollsförbundet om tillstånd att bedriva idrottsverksamhet. Ansökan beviljades men bara

under den förutsättningen att tillnamnet Örnen, som redan var upptaget av annan förening,

togs bort och att föreningsnamnet framledes skulle vara Villastadens Idrottsförening.

 Från start ingick verksamheter som fotboll, bandy, allmän idrott och skidor och senare

tillkom handboll och bordtennis.

  

 VIF möte 1928.jpg

 

 

VIF vid starten år 1928:

Övre raden: Erik ”Mata” Agustsson, Axel Andersson, ”Galgen” Aronsson, Gustav ”Murren”

Runström, ”Schmeling” Karlsson, Mellanraden: I. Rosenblad, ”Gädda”, ”Jocka” Rydén,

Erling Andersson, Ragnar Löfgren, ”Oksa” Rydén, ”Levis” Eliasson, John Löfgren,

”Masen” Lövgren, Hilding Andersson. Sittande: Thure Falk, Crispin Runström, B.A. Welin,

Nils Welin. Längst fram: Bengt Welin

 

Brovallen var från starten 1929 hemmaarena för fotbollen men konkurrensen med stadens

övriga två föreningar var stor om utrymmet. 1934 erbjöds VIF mark på Broängen för

uppförande av egen anläggning. Genom hårt arbete under ledning av Crispin Runström och

Olle Holm skapades genom egna medlemmars insatser Broängens Idrottsplats. Invigning

skedde 31 mars 1935 med en vänskapsmatch mot Smedby IF.

 

Från att ha fört en delvis ambulerande tillvaro i drygt 20 år tillät ekonomin 1949 att

föreningen hyrde sin första fasta klubblokal. I och med detta tog VIF det ”stora” steget från

att ha varit en trivsam kamratförening till att bli en etablerad och trivsam idrottsförening.

Den första lokalen hyrdes i Malmenområdet och kansliet fanns kvar inom denna stadsdelen

fram till 2001 då en flyttning skedde till Drevstaområdet.I början av 90-talet byggdes genom

egna medlemmars insatser en klubbstuga vid Drevstavallen.

 

19 aug 2006 invigdes Sannahedens fotbollsanläggning på den gamla Sannatippen. VIF

disponerar för närvarande tre gräsplaner och samma dag invigdes där även klubbhuset

med samlingslokal,café m.m. 2007 invigdes på samma område Environiq Arena (sedemera

Kristinehamn Arena), inomhusarena med konstgräsplan för 11-mannalag,där stadens idrottsföreningar

fått utmärkta möjligheter till vinterträning. Där är numera även VIF’s kansli lokaliserat.

 

 Fotboll är idag föreningens enda verksamhet och omfattar herr- och damseniorer, juniorer

samt en av Värmlands största och bredaste ungdomsverksamheter för både flickor och

pojkar.

                                                    

                                                  

 

viflogga2 B

 

Åren 1928-29

 

Den 4 augusti 1929 skedde den riktiga seriedebuten i den tidens lägsta serie för Kristinehamns

-lag, kallad Östra Divisionen (VI). Premiärmatchen vanns över IFK II med 3-2 och de övriga

sex lag som deltog var Sirishofs IF, Nykroppa AIK, Storfors FF II Jannelunds SK II, Degerfors

IF II samt Karlskoga IF II.

 Seriespelet var framgångsrikt och på våren 1930 stod VIF som seriesegrare och avancemang

skedde till nästa högre serie- kallad Sydserien (div V).

 

Villkoren för den tidens fotbollsspelare var hårdare än idag och från tiden före den 2 sept

1928 säges följande sanna (?) historia från en vänskapsmatch mot ett lag i Ölme härstamma:

 ”Matchen skulle spelas ute i Ölme och Villastadens spelare förflyttade sig medelst cykel ut

till de blivande motståndarnas hemmaplan. Väl framme fick man beskedet att Ölmes fotboll

hade gått sönder.Detta fick till följd att en Villastadsspelare fick slänga sig upp på cykeln

igen, trampa tillbaka till sta’n för glatta livet, hämta Villastadens egen fotboll och därefter

skyndsamt trampa ut till Ölme igen. Avsevärt försenad kunde matchen ta sin början och

även cykelkuriren deltog i spelet med liv och lust.”

 

Cykel, tåg, landsvägsbuss och ibland skakiga lastbilsflak var färdmedel som utnyttjades av

spelare och supportrar för transport till och från bortamatcherna.

                                                                  

 

30-talet

 

Dåtidens seriesystem bestod av div I (Allsvenskan), div II, div III, div IV (= Elitserien), div

V och divVI. I div V och div VI samsades A- (I-lag) och ”starka” B-lag (II-lag) i broderlig

sämja.Enbart A-lag fick dock avancera till Elitserien och därför tillämpades ett dubbelt poängberäknings

-system för att utkora delsseriesegraren (bland alla lag) och dels vilket ”bästa” A-lag (I-lag)

som fick ta steget upp i ”Eliten”.

 

I mitten av 30-talet var forbollsentusiasmen stor och VIF hade som mest tre seniorlag i seriespel. Spelarunderlaget var dock lite för tunt så stora problem uppstod med att samla ”fulla” lag.

 På sommaren 1937, när VIF nått sin efterlängtade elitserieplats, uppgick Smedby IF i Villastadens IF.  I en tidningsartikel om denna sammanslagning framhölls det förnuftiga i att antal lag i Kristinehamn minskade och att en kraftsamling nu skulle kunna ske omkring de två kvarvarande föreningarna.

 

Spelarvärvningar var flitigt förekommande under 30-talet och rivaliteten blev härigenom stor mellan lagen och i vissa fall även bland spelarna. I många referat från matcherna mellan stadens föreningar blandas beröm för goda prestationer med förmaningsord om att sluta med det i många fall hårda spelet. Som en icke alltför berömvärd prestation i en derbymatch rapporteras om att två bröder gick så hårt åt varandra att den ena allvarligt skadat en axel. I ett annat referat uppges det att en spelare i en match avsiktligt skallat ner en motståndare och som straff har att vänta ett års avstängning för sitt tilltag.

 En speciell taktik för att få straffspark säges VIF ha tillämpat. En spelare med uttänjda ledband i ett knä kunde vid passande tillfällen inom straffområdet själv framtvinga att knät hoppade ur led och många domare föll för trixet och dömde för ett förmodat grovt ruff. Att aktuell spelare vid ett tillfälle säges ha vridit rätt sitt knä direkt och själv slagit den utdömda straffen förhindrade dock för en tid användandet av denna speciella ”knätaktik”.

 

 

viflogga2 B 

 

 

40-talet

 

40-talet präglades till stor del av det världskrig som pågick fram till våren 1945. De därvid sammanhängande svårigheterna att samla ”bästa” eller ”fullt” lag till matcher delade VIF med flertalet föreningars lagledningar. Ekonomin var konstant hårt ansträngd och förutom danstillställningar och en obligatorisk medlemsavgift måste ett år en extra, ”frivillig” uttaxering på 25 öre i veckan avkrävas medlemmarna. Förutom tåg, landsvägsbuss och i slutet av decenniet hyrbuss förekom fortfarande cykel då och då som transportmedel till närliggande bortamatcher. (En bortamatch kunde därmed ibland bli till en heldagsutflykt)

 

Även detta årionde präglades av den ständiga kampen att nå Elitserien. 1943 nåddes målet på nytt och under säsongen 1943/44 spelade VIF’s och IFK’s A-lag i samma serie för första gången i historien. VIF fick inkassera två förluster och det skulle sedan dröja 13 år innan chansen skulle återkomma att få möta IFK i nya seriederbyn och få ta revansch.

Seriesegrare 1942-43.jpg

 

 

Materialförrådet var ganska magert under denna tidsperiod. Begagnade fotbollsskor  fanns

dock som regel att låna ut till spelare, som saknade medel att köpa egna, men antalet låneskor

var stundtals så begränsat att A- och B-laget ej kunde ha gemensamma matchtider. Ena lagets spelare måste vänta tills det andra laget spelat klart och sedan ”ärva” de redan matchanvända skorna. Om matcherna spelades på olika platser måste skorna skyndsamt – i regel med motorcykelkurir – transporteras mellan arenorna                                                                    

 

 

 

                                                           

                                         

  

 50-talet

 

Björkvallen anlades i mitten av 50-talet i form av en grusplan och Broängen förlorade därefter

mer och mer sin betydelse för tränings- och korpspel.

 

Efter en försiktig start ökade spelstyrkan – tack vare duktiga juniorers inträde i laget – och marschen uppåt i seriesystemet påbörjades samtidigt som disciplinen förbättrades och

lagledarna slapp åka runt och ”ragga ihop” spelare inför avresorna till bortamatcherna på söndagarna. Från denna ”raggarperiod” finns historier om när lagledaren fick spela vänsterytter iklädd lågskor, busschauffören övertalades att i lånade fotbollsskor deltaga i spelet och om hur fotbollskunniga kristinehamnsbor ”shanghajades” efter färdvägen.

 

1953 nåddes Elitserien (div V) och tre år senare (hösten 1956) tog föreningen efter en ny påspädning av juniorer för första gången steget upp i en nationell serie – 50-talets div IV. Andra året i i div IV ledde en serieomläggning i avsikt att nå dagens system med vår- och höstspel till en maratonsäsong omfattande två höstomgångar och en våromgång dvs spel höst, vår och höst och totalt 27 matcher.

  

 Seriesegrare div5 1955-56.jpg

 

 

 

Vistelsen i div IV blev 10-årig och under ett antal säsonger spelade IFK i samma serie. Mycket finns att berätta om derbymatcherna men vi nöjer oss med att nämna att c:a 600-700 åskådare kantade Brovallen de första åren och att de närvarande aldrig glömmer de glädjetårar som

 fälldes av gamla VIF:are i omklädningsrummet efter vinsten över lokalkonkurrenten i maj 1957 – den första någonsin i en A-lagsserie. Även B-laget och juniorlaget skördade stora framgångar under främst mitten och slutet av 50-talet.

 

 

viflogga2 B

 

 

60-talet

 

Fram t.o.m. 1966 gällde div IV-spel och de tre säsongerna -60, -61 och -62 belades 2:a platsen i serien. Speciellt 1962 var chansen till serievinst och efterföljande kvalspel till div

III länge mycket stor men efter en svag avslutning på hösten hamnade VIF slutligen 2 poäng efter segrande lag. 1964 nåddes kvartsfinal i DM. Motståndarna blev Degerfors IF och DM-äventyret var därmed över för denna gång.

 IFK vandrade under denna period mellan div III och IV och många tillfällen till lokalderbyn erbjöds. Taktiken varierade från gång till gång men att som VIF försöka skrämma motståndarna genom spel med bar överkropp vid en match 1966 visade sig föga framgångsrik då domaren inte godkände detta genidrag. Efter ett intensivt letande kom de försvunna tröjorna fram och efter tio minuters fördröjning kom spelet igång. IFK vann matchen som stundtals var mycket hård och ojust men där förbrödningen trots allt var stor och hjärtlig efter slutsignalen enligt NKr-P:s reporter.

 

 

70-talet

 

1976 var Drevstavallen klar för spel och premiärmatchen spelades den 3 maj. Motståndarna var Rävåsen och VIF segrade med 2-1.

 Hösten 1977 stod äntligen VIF som seriesegrare och lagom till det stundande 50-årsjubileumet togs så steget upp i div V. Att serien vanns utan att laget förlorade en enda match förhöjde

glädjen över en väl genomförd säsong. Div V-vistelsen blev dock bara ettårig men redan efterföljande säsong i VI:an slutade med serieseger vilket ledde till att 80-talet kunde inledas

med ”elitstatus”.

  

Seriesegrare 1979.jpg

 

 

 

80-talet

 

Drevstavallen var hemmaplan och i mitten av 80-talet förbättrades de sanitära förhållandena genom att kommunen hyrde källarvåningen i den närliggande fastigheten och lät inreda den med omklädningsrum. Behovet av nya lokaler hade då förstärkts av att den dåvarande ordföranden vid ett av sina sällsynta (?) besök i omklädningsbaracken trampat rakt genom det ruttna golvet och blivit stående med båda fötterna på marken under – dock utan att skada sig.

 

80-talet kom att kännetecknas av div VI-spel med undantag av inledningsåren -80 och -81 samt avslutningsåret -89 då korta besök i div V gjordes. 1980 nåddes finalspel i Värmlands FF:s jubileumscup.

 

För kommunen innebar 80-talets inledning att antalet fotbollslag utökades ned två. Våren 1982 började i div VI dels den nybildade föreningen Varnans Vingar och dels den några år tidigare startade föreningen Hjerpes IF. Två år senare bytte Hjerpes IF namn till Bro AIK

och under 1986 spelade de sex kommunlagen A9 IF, Björneborgs IF, Bro AIK,Bäckhammars SK, Varnans Vingar och VIF i div VI Östra.

 

Under senare delen av decenniet genomfördes krafttag omkring seniorverksamheten. Med siktet inställt på avancemang beslutades om förändringar i styrelsens sammansättning och arbetssätt och om en ny organisation omkring seniortruppen. En viktig punkt på programmet var att representanter från styrelsen skulle vara närvarande vid träningar och matcher så att akuta frågor och problem snabbt kunde diskuteras och få sin lösning. ”Närvaropunkten” framhölls som mycket viktig vid en senare utvärdering i början av 90-talet.

 

                                                                         

viflogga2 B 

 

 

                                                                                          

   90-talet

 

Efter två år i div V var det 1995 åter dags för spel i div VII. Efter tre ”kvalfyllda” år i div VI där laget föryngrades med stöd av egna ungdomsprodukter (främst från P79-laget) kvalificerade sig VIF jubileumsåret 1998 åter till spel i div V. Vistelsen blev blott tvåårig och 2000-talet kom därför att inledas med div VI-spel.

 

Damverksamheten startade 1993 med spel i div IV. Starttruppen utgjordes av en stomme från det framgångsrika Flick79-laget plus några äldre spelare. 1994 vanns div IV och fr.o.m. 1995 spelade VIF’s damer i div III med spelarförstärkning från IFK’s damlag som upphörde hösten -94. Återväxten var mycket god under senare delen av 90-talet och under 1998 skedde – med stöd av A9 IF Dam som farmarförening en satsning på tre seniorlag med spel i div III, div IV (A9) samt div V (U-lag).

 1999 blev ett mycket framgångsrikt år då VIF Dam vann sin div III-serie samtidigt som A9 IF blev 2:a i sin div IV-serie och kvalificerade sig för div III-spel. Dam U-laget belade en hedrande 2:a-plats i sin div V-serie. 2000-talet kom således att inledas med div II-spel för VIF Dam och div III-spel för A9 Dam.

 

VIF’s pojk- och flicklag skördade stora framgångar – därom vittnar den omfattande prissamlingen inte minst vad gäller Flick-79 och Pojk-79.

  

F79 1992.jpg

 

 

  

2000-talet

 

Det nya seklet inleddes med ett ganska kärvt ekonomiskt läge. Genom rationaliseringar – främst vad gällde administrationen – samt stor sparsamhet i övrigt återvanns på ett par år en trygg ekonomisk plattform för föreningens fotbollsverksamhet.

 

Div VI-spel har gällt under 2000-talt och under de inledande åren var kampen hård för att kunna samla ihop en tilräckligt stor spelartrupp och att undvika ytterligare degradering i seriesystemet. Åldersspridningen inom truppen har varit mycket stor och på målvaktssidan har det ibland rört sig om två gamla ”gubbar” som stapplat fram längs mållinjen i en ungdomlig anda för att hålla buren fri från baklängesmål. En av dem tyckte det var jobbigt att slänga sig för det var ett elände att komma upp på benen igen efteråt – om inte förr så ur sängen dagen därpå. Den andre tvekade inte ett ögonblick när det gällde att göra akrobatiska räddningar men påstod att han redan i luften började oroa sig för hur ont det skulle göra att slå i marken efter luftsprånget.

 

Damerna började 2000-talet i stor stil. A-laget spelade i div II, U-laget i div V och farmarlaget A9 spelade i div III. Tyvärr blev satsningen för stor med tanke på den spelartrupp som fanns att tillgå. Farmarlaget är nu nedlagt och efter tre slitsamma år i div III får nu damlaget chansen till en omstart i div IV. Föreningens förhoppning är att våra flickor i de äldre åldersgrupperna skall välja att fortsätta med fotbollen och att de succesivt skall växa in i damtruppen.

 

Ungdomsverksamheten växer år för år. Genom att vi lyckats hålla juniorlaget vid liv har möjligheten att behålla våra pojkar i 15-16-årsåldern aktiva avsevärt förbättrats. Med en konstant påfyllning av barn i 6-7-årsålder – varav glädjande måmga är flickor – kom vi under 2003 upp till drygt 500 aktiva ungdomar i åldern 20 år och uppåt.

  

  

  

 

null

 

 

  

Ovanstående text är, förutom inlägget om Sannaheden och Environiq Arena, valda utdrag ur Anders Nordströms eminenta resumé över åren 1928-2003.

För den som  vill fördjupa sig ytterligare i Villastadens IF’s  verksamhet – som  under åren omfattat betydligt fler idrotter än fotboll -  rekommenderas hans ”Villastadens Idrottsförening – En kort resumé över föreningens 75-åriga historia”

 

 

 

viflogga2 B

  

 

 

                                                                    

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterad: 08 JUN 2016 07:43
Skribent: Mats Johansson

Postadress:
Villastadens IF - Fotboll
Storängsgatan 2A
68143 Kristinehamn

Kontakt:
Tel: 072-5749219
E-post: This is a mailto link

Se all info